Äntligen är Leia frisk från sin vattensvans!!! Jag är nästan 99 procent säker på att  det var vattensvans hon var drabbad av. Allt verkar stämma. Det värsta är väl att Leia antagligen kommer få denna åkomma ett antal gånger eftersom hon är retriver och badar mycket...urk! Men nu vet jag symptomen och kan reagera direkt och inte vara så himla orolig...min lilla plutta!!!

Ikväll ska Leia och jag åka till mamma och vara där ett par dagar. Detta kommer Leia att älska. Hon tycker min mamma är världens bästa..inte konstigt när mamma bor i skogen och kan springa runt där hela dagarna..plus att mamma har två katter som Leia tycker är ganska roliga leksaker..plus Ronja, mammas schäffer som är en väldigt bra lekkompis..jaa livet på landet är nog det allra bästa!!!

Leia har vart super mysko det senaste dygnet. Igår var hon ju trött men ändå var hon inte alls glad eller intressead av något. Inatt vandrade hon omkring i sovrummet tills jag öppnade dörren och hon la sig i köket istället. Imorse när jag vaknade kom Leia inte fram till mig utan jag fick gå till köket och gosa med henne där. Det tog till och med längre tid att äta upp maten på morgonen (o då är det verkligen något som är fel). Morgonpromenaden (som fick bli väldigt kort) var inte alls särskilt rolig...Leia gick nästan bakom mig och helt utan entusiasm. Jag måste bara hoppas på att när hon ikväll ska till stugan blir på mycket bättre humör för blir hon inte det så är hon garanterat sjuk..eller något annat fel!!! hoppas även att spårningen idag får henne på bättre tankar. Jag blir så himla orolig när hon inte är sig själv!!!

Idag träffade jag och Leia kompisarna Anna och Tyra. Vi gick först en promenad runt Hästhagen. Sedan tog vi bilen och åkte till Särbylund för att där bada och njuta av solen. Efter ett par timmar i solen började Leia leta efter skugga och verkade aningen trött. Det är så härligt att se hur Leia och Tyra är så bra vänner, och kan få umgås en hel dag med varandra..det är alldeles för sällan tycker Leia. Fast hon var supertrött när vi kom hem anar jag en viss tjurighet över att vi är hemma och inte ute och busar med Tyra...hmm vilken bortskämd hund jag har..blir aldrig riktigt nöjd!

Imorgon ska vi kanske spåra med Anna, Annika och Emma..spännande! Hoppas Leia tycker det är kul för det skulle nog vara bra för henne!

Leia är så himla rolig ibland. Vid en viss plats när vi ska gå förbi grannhuset stannar Leia och vägrar gå förbi. Jag får pusha henne med godis och annat kuligt för att hon surt ska gå förbi. Jag tror att detta beror på att en stor hund ant har sagt till henne att där ska hon hålla sig ifrån...grrr! Nu har hon börjat bli mycket bättre och kan nästan gå förbi där utan några problem. MEN nu har hon börjat göra så vid en annan plats..stannar vid en särskild hundlatrintunna...och vägrar gå nära den..jag fattar ingenting?? Har jag en osäker och ostabil hund eller?? Konstig är hon iaf och inte helt säker i psyket...haha!

Idag var jag och Leia på utställning. Dock var inte vi med utan vi var och hejade på kompisarna Anna och Tyra. Som tur var (för Anna iaf..tror inte Tyra bryr sig särskilt mycket) vann Tyra sin klass! Leia var mäkta stolt att ha en så vacker kompis! Det var himla mysigt och bra för oss att vara där och kolla in utställningen eftersom vi också kanske ska göra det någon dag..kan inte riktigt bestämma mig! Iaf så är det bra träning för Leia att vara på ställen där det finns en massa hundar som man INTE får leka med..utan bara vara lugn (det ordet finns nog inte i Leias huvud).

Leia har vart hos sin farmor och farfar i några dagar. Detta på grund av att både jag och Marcus har jobbat nästan dygnet runt denna vecka och då är det bättre för Leia att hon får vara i sommarstugan där hon har både en kompis, bad och massa utelek...kan nog inte bli bättre. När jag skulle åka i söndags kväll från stugan satt hon så fint kvar på trappan och hade inga som helst tendenser till att vilja följa med mig. Så jag behöver inte ha dåligt samvete av att lämna henne några dagar. Däremot saknar jag henne så otroligt mycket när jag är hemma i lägenheten och inte hon. Varenda sak som jag gör påminner om Leia, från när väckarklockan ringer och hon på en kvarts sekund hänger med tungan i mitt ansikte, till kvällen då hon följer mig som en skugga tills jag går in i sovrummet och Leia bara vill sova!!!

Imorse var vi ute fem och träffade Molly. De lekte så himla mycket men Leia ska verkligen visa Molly i början att det är hon som bestämmer och inget annat..en liten bitch är hon! Tyvärr har jag inte tagit något kort på Molly men det måste jag komma ihåg till nästa gång vi träffas!

Det är lite mysko med Leia. När vi är ute och går kan hon orka hur mycket som helst. Hon kan gå i flera timmar och ändå busa med någon kompis efter promenaden. Hon blir aldrig trött då. Men om vi ska cykla eller jogga med henne blir hon trött redan efter någon kilometer och hänger då efter i kopplet som värsta bromsen. Imorse skulle jag cykla med henne hem från jobbet. Förut har hon orkat nästan ända hem (6,4 km) men idag gav hon upp efter en...??? Jag börjar snart tvivla på att hon har dålig kondis för det har hon verkligen inte...jag tror bara det att hon har tröttnat på att "bara" springa efter en stund att hon då ger upp och vill gå istället, då kan man ju få lukta på allt gottigt runt omkring!!!

Nee vi får nog ut och cykla och jogga ännu mer så hon fattar att det också är en viktig och rolig aktivitet.

Jag och min sambo Marcus hade diskuterat under en tid att kanske skaffa hund. En kväll kom Marcus hem från sin träning och det enda han hade att säga sedan han hade kommit in från dörren var att nu skulle vi skaffa hund och det skulle vara en labrador. Jag hade nog inte så mycket att säga emot så samma kväll gick vi ut på internet, ringde ett par samtal, mailade några stycken och redan nästa dag fick vi svar från några stycken. Vi valde ut den person som verkade mest seriös. Efter en vecka var vi och besökte Leia för första gången. Hon var då tio dagar och så liten. Efter ytterligare tre veckor var vi där igen och hälsade på och då fick vi välja ut vilken valp vi ville ha (vi fick välja bland åtta stycken). En tik visste vi... Vi hade så svårt att välja, alla var ju lika söta. MEN det var en hund som aldrig släppte oss med blicken. När vi tog upp en valp bet de hela tiden...men inte en liten tjej..hon slickade hela våra ansikten. När vi ställde ner henne bland de andra valparna stod hon kvar och kollade på oss och väntade på att få komma tillbaka till oss... Så då blev det inte så svårt att välja. När Leia var åtta veckor kom hon hem till oss... En helt galen valp var hon...men så underbar!